Suck, så var det diarré hos Ruben igen. Orka, orka, orka. Funderade på att ringa djursjukhuset men lät bli. De kan ändå inget göra just nu.
En sak är helt säker. Jag kommer inte att orka med det här om det ska bli en utdragen historia. Utredningar hit och dit, nä jag orkar bara inte. Jag vill inte. Ensam är stark men inte när det gäller sånt här. Bara tanken på (igår när han svalde plastbiten) att utsätta min axel för ytterligare 30 mils bilkörning fick det att krypa i skinnet och jag funderade allvarligt på vad det skulle kosta att ta taxi. För mycket garanterat. Att inte ha sina föräldrar "nästgårds" är stundvis så fruktansvärt hjärtskärande och en känsla av ömklighet infinner sig hos mig, trots min höga ålder. *snyft* Överdriver en aningen.

Men klart jag fortsätter. Klart vi utreder. Utreder tills vi vet vad det beror på. Kosta vad det kosta vill. Det är ju sån jag är. Jag kastar minsann inte in handduken, hur tufft det än blir. Jag har stått mer eller mindre stark i så många olika situationer nu och alltid landat på fötterna, hittills. Men har funderat en del på hur mycket man kan gå igenom utan att knäckas, knäckas likt en vissen gren. Fast jag är väl kanske seg som videkvist.

Det är inte så muntra inlägg just nu *flåt* Jag är inte deprimerad, nerstämd, ledsen eller så. Bara tungt less och en aning bitter för att det inte kan gå min väg, lite lätt och smärtfritt. Jag kan ta det mesta bara hunden skulle få vara frisk.

Fast å andra sidan. Det finns alltid de som har det värre. När jag tänker efter så kan jag egentligen skratta mig lycklig som har ett jobb som jag älskar, kollegor som bryr sig och medarbetare som alltid får mig att skratta. Jag har ett eget hus. Jag har en bil. Det är fasen inte dåligt alls. Bara den där hunden kunde få bli kry, så vore ju livet nästan bra. Så länge det finns ironi, finns det hopp. Så länge det finns ironi, är det inte alltför illa ställt med tokigterrier. Seg som vide, jo, jo. Man kanske myntat ett nytt uttryck :D 

Puss & kram
  

 

Ewa

30 oktober 2014 21:30

Allt är relativt och jag tycker inte att du ska förminska ditt lidande på något sätt!
Kram!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Majsan

30 oktober 2014 23:04

Ligger här och funderar på våra sjuklingar, känns lite orättvist att du inte får VAV när jag har VAB, för våra småttingar är visst lika ofta sjuka...
Det tär på en att vara orolig jämt över sjukdomar :(
Puss och kram verkar ha smittat av sig på ytterligare en medarbetare på jobbet ;)
Skulle gärna ställa upp som din privatchaffis med två små killar som helst inte sitter länge i bil men avstår nog erbjudandet då jag tror din axel inte är i så dåligt skick som dina öron skulle bli ;)
Ha det bäst fina Jenny <3
P o K

 

Malin

31 oktober 2014 09:52

Seg som vide ♥
Tänker på dig och hoppas det kommer lätta snart och att Ruben äppel päppel pirum parum snart är fit for fight igen!

http://www.madofi.se

 

melitta

31 oktober 2014 15:47

Du är stark:) och när det kommer till att köra 30mil, slå en pling;) hjälper gärna till på alla vis:) plus att vi får en heldel tid att bara surra:)


Kramar på dig

 

Jenny

1 november 2014 17:34

Tack, fina ni <3 det värmer och Melitta, jag ska definitivt ha det i åtanke :)

Kram Jenny & Ruben

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...